Kökar: Historia
=== Bronsåldern ===
De tidigaste spåren av mänsklig närvaro på Kökar kommer från yngre bronsåldern, omkring 1000 f.Kr. På Kalen finns flera skärvstenshögar som tyder på att sälfett har kokats till tran. Stenarna hettades upp i eld och lades i naturliga fördjupningar i berget. När de sprack av värmen kasserades de och lades i högar.
Vid Otterböte finns lämningar efter en säljägarboplats med husgrunder, djurben och keramikskärvor. Keramiken tyder på att jägarna kom från Lausitzkulturen i nuvarande Polen.
Under medeltiden gick en segelled från Danmark längs Sveriges ostkust via Arholma, Åland och Hangö till Reval (dagens Tallinn). I en handskrift från 1200-talet, det så kallade danska itinerariet, nämns Kökar som Thiyckækarl.
Farledens exakta sträckning är inte känd, men tros ha gått från Lemböte via Kyrksundet i Föglö, vidare till Hamnö och österut mot Aspö.
När större fartyg började användas på 1300- och 1400-talet blev farvattnen väster om Kökar och Kökarsfjärden viktiga inseglingsleder söderifrån. Hamnö låg i en knutpunkt mellan farleder och erbjöd både skyddade hamnar och färskvatten.
På Hamnö fanns ett franciskanerkloster från slutet av 1400-talet fram till reformationen.
Klostret omnämns första gången 1472 som Conuentu Tiokkakarlensis, men munkarna tros ha verkat där redan tidigare, kanske säsongsvis i samband med fiske och sjöfart.
På Hamnö har man även funnit husgrunder och rester av en möjlig smedja, vilket kan tyda på militär eller hantverksmässig verksamhet. Klostret drogs in av Gustav Vasa på 1530-talet och byggnaderna förföll. Den nuvarande kyrkan står delvis på den gamla klosterkyrkans grund och är byggd med stenar från klostret.
Fisket runt Kökar har varit betydelsefullt i flera århundraden. Utomskärs vid Mörskär, Kökarsören, Långskär, Fölskär och Jusskär fiskades torsk och strömming, medan innerskärs vatten gav gädda, abborre och flundra.
Skattelängder från 1500-talet visar att hundratals båtlag kunde fiska i området under säsong. När Kökar byggde en ny kyrka i slutet av 1700-talet kom en större donation från fiskköparämbetet i Stockholm – ett tecken på fiskets regionala betydelse.
Fisket förblev den viktigaste näringen fram till mitten av 1900-talet. Livet präglades av jordbruk, fiske, fågeljakt och sälfångst. Fångsten såldes till fiskköpare som förde varorna vidare till Stockholm, Åbo, Reval och senare Helsingfors. Den såldes även direkt på marknader där man köpte varor som inte kunde produceras på Kökar.