Föglö: Historia
Föglö kommun tillkom när de gamla församlingarna i Finland (kyrksocknarna och kapellen) organiserades om enligt 1865 års förordning om kommunalförvaltning. Föglö församling behöll ansvaret för de kyrkliga frågorna, medan ett nytt förvaltningsorgan inom samma geografiska område, Föglö landskommun (numera Föglö kommun), övertog ansvaret för världsliga uppgifter.
På 1800-talet var de viktigaste näringarna i Föglö jordbruk med boskapsskötsel, fiske, främst efter strömming men också fjällfisk som gädda och abborre, samt seglation och säljakt. ”Föglö ost är ryktbar”, konstaterar postexpeditören Mathias Weckström i sitt geografiska lexikon från 1851. Den bästa osten tillverkades på Husö (i Sottunga) samt i byarna i norra delen av Föglö, Jyddö, Bänö, Ulversö, Överö och Nötö. Exporten från Föglö (inklusive dåvarande kapellen Sottunga och Kökar) utgjordes årligen av 1500 tunnor strömming, 5 tunnor saltade gäddor, 3000 lispund levande fisk, mellan 60 och 70 tunnor sälspäck, 300 famnar barrved, 100 levande kreatur, 20 tunnor nötkött, 700 lispund fårkött, 300 lispund ost och 50 lispund smör.
Under andra halvan av 1800-talet blev fraktsjöfart en allt viktigare näring i kommunen. Större segelskutor införskaffades som kunde bege sig på längre resor. För det mesta köptes begagnade fartyg, men en del byggdes också i kommunen, flera i Granboda, enstaka i Nötö, Skogboda och Sonboda. Men sjöfarten blev aldrig riktigt lyckosam. Haverierna var många, åtskilliga påmönstrade Föglösjömän återvände aldrig hem. Exempelvis försvann briggen Toivo med hela sin besättning hösten 1894 på resa från Köpenhamn till Lovisa. Åtta Föglöbor drunknade inklusive befälhavaren, 60-årige östersjöskepparen Vilhelm Karlsson från Sonboda. I början av 1900-talet hade motgångarna blivit så många att lusten att investera i nytt tonnage var borta och fraktsjöfarten som näring i kommunen dog ut.
Degerby utvecklades under 1800-talet till ett tjänstemannasamhälle med tullkammare och lotsstation tack vare läget invid farleden mellan Sverige och Finland. Samhället har en välbevarad trähusbebyggelse från den tiden och är en populär anhalt för båtfolk sommartid.
Föglö kyrka, uppförd på medeltiden, ligger cirka fyra kilometer från Degerby. Kyrkan byggdes om i mitten på 1800-talet till en korskyrka och har också senare renoverats ganska hårdhänt.
Föglömuseet ligger invid färjfästet i Degerby i ett gammalt tullpackhus från 1820-talet. Det drivs av Föglö hembygdsförening.
Lotsstugan i Degerby är också ett museum som drivs av Föglö hembygdsförening. Museet ligger invid Restaurang Seagram i Degerby. Utställningen återger hur verksamheten såg ut under 1900-talet.
Gästhemmet Enigheten i Degerby är en före detta bondgård som också fungerade som gästgiveri och tingsplats. Gästgiveriet har sannolikt anor från medeltiden och fungerade som anhalt för sjöfarare mellan Sverige och Finland.
Björkör är ett traditionellt skärgårdshemman, numera naturreservat. Det omfattar holmen Björkör med omgivande arkipelag. Björkör saknar reguljära förbindelser.
Gloskär är en mindre holme i skärgården söder om Föglö. Där finns resterna av ett gammalt spetälskehospital som existerade en kortare period på 1600-talet. Också Gloskär saknar reguljära förbindelser.
I byn Finholma finns en minnessten över av Finlands första baptistiska dopförrättning 1856 och bildandet av Finlands första baptistförsamling.