Göteborg: Historia
Det har bott människor i flera tusen år på den plats där Göteborg nu ligger. Under stenåldern fanns redan en bosättning vid Göta älvs utlopp, vid nuvarande Sandarna. Exempelvis finns det elva hällristningslokaler i Göteborg.
Från 1200-talets första hälft var den södra stranden av Göta älvs mynningsområde svenskt, medan Halland längre söderut var danskt och Bohuslän i norr var norskt, vilket skapade en korridor på cirka 15 kilometer ut mot havet. Via hamnar i Göta älv hade Sverige en användbar direktkontakt med havet i väster, främst genom Lödöse fem mil uppströms vid Ljudaåns mynning. På 1300-talet byggdes fästningen Älvsborg vid mynningen för att befästa Sveriges anspråk.
År 1473 beslöt det svenska riksrådet att anlägga Götaholm på Säveholmen, där Säveån mynnar i Göta älv. Platsen visade sig dock vara olämplig, så därför ändrades läget till området vid det nuvarande Gamlestaden. Där byggdes staden Nya Lödöse en halvmil från havet, som en mer havsnära ersättare till Lödöse. Namnet Götaholm ersattes först efter hårda påtryckningar från Lödöses handelsmän, som ville behålla det redan etablerade namnet. Redan 1493 omtalades Nya Lödöse som den fjärde köpstaden i riket. En tredje kortvarig föregångare till staden Göteborg var Älvsborgs stad.
Platsen för det nuvarande Göteborgs grundläggning, historiskt kallad "Gullbergs ängar" efter klippan Gullberg, figurerar när Birger jarl här slog läger med sin armé, då han år 1253 kom dit för att bland annat underhandla med konung Håkon Håkonsson av Norge om ett gemensamt krig mot Danmark. Då Gustav Vasa i början på 1540-talet försökte få invånarna i Nylöse att flytta till Älvsborg, bad de att istället få flytta till Gullberg.
Den 17 augusti 1572 gav kung Johan III sin byggmästare Ludvig von Hoffwen i uppdrag att genast göra utkast till en plan ("skamplun") för en fyrkantig, befäst stad vid Gullberg, som skulle göras ungefär så stor som Kalmar. På våren 1573 gav kungen befallning, att stadsbyggandet skulle sättas i verket, men inget tycks ha blivit påbörjat. Detta kan ha berott på att han inte uttryckligen förbjudit bosättningarna på Älvsborgs och Nylöse gamla stadsgrunder. Även villkoret för den nya stadens privilegier, att den endast fick bebyggas med stenhus, har troligen verkat avskräckande, eftersom det fanns så få svenskar som kunde mura. Ytterligare en bidragande orsak till att uppförandet av staden inte kom igång, var att Charles de Mornay, ståthållare på Älvsborg, ertappades som delaktig i en sammansvärjning mot Johan III. Mornay avsattes från sitt ståthållarskap och blev avrättad i Stockholm 1 september 1574. Därmed blev det ingen stad med namnet "Gullberg" (eller "Gullborg"?). Däremot sägs i Gustav II Adolfs brev till ståthållaren Nils Stienskiöld den 19 juli 1619 angående planerna för det nya Göteborg, att staden skall "...funderas wedh Utrella på Gullbergs äng." Alltså vid Otterhällan på Gullbergs äng, som då först ansågs sträcka sig ända fram till berget Otterhällan. …